Den underbara färgen. Göteborgskolorismen i nytt ljus

Den 22 april 2023 öppnar utställningen Den underbara färgen – göteborgskolorismen i nytt ljus på Göteborgs konstmuseum på Göteborgs konstmuseum. Katalogen ges ut i samarbete med Appell Förlag, jag är redaktör och curator.

Göteborgskoloristerna klädde västkusten och Göteborg i gnistrande färgdräkt. Under 1930-talet präglades deras måleri av en kraftfull färgexpressionism som saknar motsvarighet i Sverige. Starka färger, djärva penseldrag, personliga motiv och känslofyllda visioner har fått publiken att ta målningar av konstnärer som Åke Göransson, Ivan Ivarson, Nils Nilsson, Karin Parrow, Ragnar Sandberg och Inge Schiöler till sitt hjärta.

Berättelsen om den livskraftiga konstriktningen, skapad av några elever på konstskolan Valand, är en framgångssaga. Men det är också en tragisk historia, då flera av konstnärerna drabbades av psykisk sjukdom och dog i förtid. I en rad essäer granskar forskare och författare den romantiserande mytbildningen, recensenternas mottaganden, konstnärsrollen och historieskrivningen och de lyfter fram stadens, galleriernas och samlarnas betydelse. Ett större urval än kärntruppen presenteras och dessutom visas verk av föregångare och efterföljare samt besläktade danska och norska kolorister.

Medverkande: Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Martin Gustavsson, Andrea Kollnitz, Lydia Sandgren, Patrik Steorn, Jeff Werner, Håkan Wettre och Eva Zetterman.

Artikel om postmodernismen på Site Zones

 Läs min artikel "Postmodern erosion" på Site Zones, som publicerades i samband med utställningen När postmodernismen kom till stan på Konstakademien i Stockholm, hösten 2022. Läs artikeln här

Brännpunkt Europa. Nysakligheter 1919-1939

 

Jag medverkar som curator och redaktör för en utställning om mellankrigstidens nysakliga europeiska måleri på Göteborgs konstmuseum, 12 juni-19 september 2021. Till utställningen publiceras en omfattande forskningsbaserad katalog. I denna medverkar: Kristoffer Arvidsson, Michael Azar, Lena Johanneson, Sacha Llewellyn, Janina Nentwig, Mieke Rijnders, Johan Sjöström och Patrik Steorn.

Realistiska nakenakter och porträtt, suggestiva stadsbilder och knivskarpa interiörer. Mellankrigstidens nysakliga måleri uttrycker tidens motsägelsefulla stämningar av framtidstro, dekadens och hotande fara.

Den nya sakligheten bröt med modernismens utveckling mot abstraktion för att istället återknyta till ett realistiskt bildspråk med rötter i renässansen. Med detta bildspråk skildrade konstnärerna världen omkring dem. Bilderna ger uttryck åt fascination såväl som oro inför ny teknologi och sociala förändringar.

För första gången presenteras den svenska nya sakligheten i ett internationellt sammanhang där både likheter och nationella särdrag framträder. Med ett omfattande urval målningar och verk på papper från olika länder, tecknar utställningen bilden av ett dynamiskt kulturklimat under en dramatisk tid. Utställningens konstverk präglas av ett direkt och mänskligt tilltal men fyller också en funktion som vittnen och seismografer för rörelser i tiden. I utställningen visas betydande verk av internationellt omtalade konstnärer som Meredith Frampton, Pyke Koch och Christian Schad, men också av svenska konstnärer som Stina Forssell, Arvid Fougstedt och Otte Sköld. Utställningskatalogens rika bildmaterial och nyskrivna essäer ger en fördjupande inblick i en vital konstströmning och dynamisk period i europeisk kulturhistoria.

Jubileumsutställningen Brännpunkt Europa. Nysakligheter 1919–1939 har möjliggjorts genom en donation från Stenastiftelsen.

 

Foucs on Europe: New Objectivities 1919-1939

Realistic nudes and portraits, suggestive cityscapes and razor-sharp interiors. Painting in the style of New Objectivity, from the interwar period, expresses the era’s contradictory moods, its faith in the future, its decadence and impending doom.

New Objectivity broke with modernism’s development towards abstraction. Instead, it reconnected to a realist idiom harking back to the Renaissance, which its artists used to depict the world around them. The images convey both fascination and anxiety over new technologies and social change.

For the first time, Swedish New Objectivity is presented in an international context in which both similarities and national characteristics become apparent. With a comprehensive selection of paintings and works on paper, the exhibition evokes the dynamic cultural climate of a dramatic epoch. The artworks in the exhibition are characterized by a direct and down-to-earth mode of expression, yet they also testify to and seismographically register the movements of the time. The exhibition features significant artworks by internationally renowned artists such as Meredith Frampton, Pyke Koch and Christian Schad, as well as Swedish artists such as Stina Forssell, Arvid Fougstedt and Otte Sköld. The exhibition catalogue’s wealth of images and newly written essays provide an in-depth insight into a vibrant artistic current and a dynamic period in Europe’s cultural history.  

The anniversary exhibition Focus on Europe: New Objectivities 1919–1939 has been realized through a donation from the Stena Foundation.

Beställ katalogen från Göteborgs konstmuseums museibutik: https://goteborgskonstmuseum.se/publikationer/

Nytt nummer av Skiascope: Kanon. Perspektiv på svensk konsthistorieskrivning

 

Beställ här

Kanon - nytt nummer av Skiascope

Skiascope 10. Kanon. Perspektiv på svensk konsthistorieskrivning

I februari 2021 utkommer ett nytt nummer av Göteborgs konstmuseums skriftserie Skiascope nr 10, Kanon. Perspektiv på svensk konsthistorieskrivning. Redaktörer är Kristoffer Arvidsson och Martin Sundberg. Författare Kristoffer Arvidsson, Per Dahlström, Alexandra Herlitz, Tintin Hodén, Patrik Steorn och Martin Sundberg. Beställ det här: https://goteborgskonstmuseum.se/publikationer/

Konsthistorien, som den presenteras i översiktsverk och museihängningar, uppfattades länge som ett självklart urval av de främsta och mest förebildliga konstverken. Under senare decennier har inte bara frågan om vilka konstnärer och konstverk som ska inkluderas, utan också själva den konsthistoriska berättelsen utmanats. Kanon. Perspektiv på svensk konsthistorieskrivning undersöker kanoniseringsprocesser i svensk konsthistoria med utgångspunkt i Göteborgs konstmuseums och Norrköpings Konstmuseums samlingar och historia. Med nedslag i några belysande exempel diskuteras svensk konsthistorisk kanon och dess gränser. Till dessa exempel hör en konstsamlare och mecenat, två inflytelserika museichefer, en Düsseldorfmålare, naivismens och det traditionella figurativa måleriets ställning i modernismen. Studierna erbjuder skiftande perspektiv på svensk kanon och museernas roll i skapandet och upprätthållandet av densamma.

Skiascope 10. The Canon: Perspectives on Swedish Art Historiography

Art history, as presented in encyclopaedic works and museum displays, was long regarded as a self-evident selection of the pre-eminent and most outstanding works of art. 

In recent decades, not only the question of which artists and works should be included, but the very concept of the art historical narrative have been called into question. The Canon: Perspectives on Swedish Art Historiography investigates the canonization process in Swedish art history with a focus on the collections and history of the Gothenburg Museum of Art and Norrköpings Konstmuseum. The study relies on various illuminating examples to discuss the Swedish art historical canon and its parameters. These include an art collector and a donor, two influential museum directors, a Düsseldorf painter and the position of naïvism and traditional, figurative painting within modernism. These separated studies provide a range of perspectives on the Swedish canon and the role of museums in the creation and maintenance of the same.

Skånegård, 2020, tuschlaveringar

I min akvareller målar jag min uppväxtmiljö ur minnet: ljuset över den skånska slätten med gårdar utkastade i landskapet. Här har jag varierat motivet i några tuschlaveringar. Uttrycket blir då mer grafiskt, med starkare kontraster. Liksom akvarellerna är det ljusskildringar. Några av gårdarna är mitt barndomshem, så motivet har en direkt koppling till mig och min historia. Utmaningen är att skapa en fungerande bild med dynamik, variation, spänning och rörelse. Jag försöker variera och hitta nya sätt att teckna samma motiv. Dessa tuschlaveringar mäter 29,7 x 42 cm. Pris 900 kr. Kontaktuppgifter finns på min hemsida under rubriken Om/Kontakt: http://kristofferarvidsson.com/

Erland Brand och Laris Strunke

Två betydande konstnärer har gått ur tiden: Erland Brand 98 och Laris Strunke 89. De visade vägar att förena det föreställande med det abstrakta, att utgå från det föreställande och konkreta, men abstrahera det till en fungerande, levande bild.

Erland Brand, som jag hade förmånen att intervjua för drygt tio år sedan, arbetade med rymden. Huvuden, klot, svävande i rymden. Han stiger upp från marken. Horisonten kröker sig. Planeter, stjärnor, klot, rymdfarkoster frammanas som drömsyner. Det egna ansiktet som liksom tycks falla sönder. Han hade ett eget formspråk. När jag frågade om hur han hittade det, svarade han att det infann sig naturligt och tidigt. Från början arbetade han med större oljemålningar. Under en period spelade grafiken en framträdande roll, därefter akvarellen och akvarellcollage, senare tuschteckningar. De sista åren visade han målningar och collage på masonitskivor, ofta med självporträtt som ett element i kompositionen. Jag minns utställningar på Konstakademien, Göteborgs Konsthall och Galleri Hammarén.

Laris Strunke utgick från landskapet, husgrunder, terräng och horisonter, fönster och rum. Dessa motiv tillät honom att måla ljuset. Från akvareller och tuschteckningar gick han upp i format, ibland enorma målningar. Han förenade den abstrakta expressionismen med en iakttagelsens konst. Han hade en stark känsla för färg, för färgens verkan i rummet. Den kunde vara intensiv eller bruten. Ofta spelade han ut det rena mot det dämpade. Han utvecklade sitt eget språk, en bildrytm som verkade i ytplanet och i bildrummet simultant. Jag minns en utställning på Konstakademien, en annan på Konstnärshuset. Där målade han live inför publik. Han visade upp palettknivar vars hantag byggts upp av färgrester till tjocka korvar. Han var en målare av den gamla skolan. Ändå kändes hans bilder alltid fräscha, direkta och nutida. De innehöll inget onödigt.

Brand och Strunke visade båda på måleriets möjligheter som ett personligt språk som hela tiden kan förnyas och transformeras i dialog med traditionen. De skapade bilder som berörde på ett direkt plan och tog plats i rummet med stark närvaro och intensitet.