Tillsammans med Eva Nygårds och Johan Sjöström medverkar jag som curator, redaktör och författare till inledningstexten till denna katalog till utställningen Młoda Polska. Sekelskifteskonst från Polen, som visas på Göteborgs konstmuseum den 27 oktober 2018-17 mars 2019.

Symbolistiska landskap, psykologiskt inträngande porträtt och mytologiska iscensättningar berättar om ett folk utan land men med en rik kultur och komplex historia. Göteborgs konstmuseum visar nu – för första gången i Sverige – en utställning med flera nationalklenoder från den polska konstens guldålder kring sekelskiftet 1900.

Młoda Polska (Det unga Polen) är namnet på den konstnärliga strömning som markerar den polska modernismens födelse. I den svenska konsten har riktningen sin närmaste motsvarighet i 1880-talets opponenter men Młoda Polska hade sina särskilda historiska förutsättningar. I symbolistiska uttryck gestaltades frihetslängtan och nationell identitet mot bakgrund av att Polen 1795 delats mellan Ryssland, Preussen och Österrike för att förenas som en nation först 1918.

Många betydande konstnärer debuterade under perioden. En dynamisk anda uppstod där konst och politik förenades, där personliga berättelser sammanflätades med mytologiska. I myter, traditioner, folkliv och natur fann konstnärerna uttryck för en polsk identitet samtidigt som de inspirerades av konstnärliga strömningar i övriga Europa under vistelser i Paris, München och Wien. Med influenser från symbolism, art nouveau och tidig modernism skapades ett vitalt konstnärligt klimat där Kraków och Warszawa utgjorde viktiga kreativa mötesplatser.

Utställningen är ett samarbete med Nationalmuseet i Warszawa, vilket möjliggör ett stort antal betydande inlån. I ett senare skede genomförs en större presentation av nordiskt sekelskifte från Göteborgs konstmuseum på Nationalmuseet i Warszawa.
I utställningen visas ett sextiotal verk från Nationalmuseet i Warszawa, Nationalmuseet i Kraków och Muzeum Sztuki i Łodz; en betydande del utgörs av måleri i stort format. Bland konstnärerna återfinns förgrundsgestalter i den polska konsthistorien som Olga Boznańska, Józef Chełmoński, Jacek Malczewski, Józef Mehoffer, Edward Okuń, Wojciech Weiss, Witold Wojtkiewicz och Stanisław Wyspiański.

I katalogen medverkar ledande forskare på området från Polen och Sverige. Utställningen har uppmärksammats stort i Polen med presskonferens, radio- och tv-intervjuer.

http://goteborgskonstmuseum.se/utstallningar/mloda-polska/

Det universella språket

Kärv spansk modernism, stringent konkretism, expressivt Cobra-måleri och Lucio Fontanas snittade duk. Med den forskningsbaserade utställningen Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst undersöks efterkrigstidens abstrakta måleri med utgångspunkt i museets samling. Visuellt slagkraftiga bilder bjuder in till ett fördjupat seende och en kritisk reflektion kring vad som är nationellt och internationellt, kulturspecifikt och universellt i konsten.

Under decennierna efter andra världskriget dominerade abstraktionen det internationella konstlivet. Abstrakt var synonymt med modern, men abstraktionen betraktades också som ett universellt språk som renodlat konstens egentliga innehåll, som föreställdes bestå av färg- och formrelationer. Även om olika stilar och konstsyn debatterades, rådde det samsyn om att 1900-talets konst måste visa prov på abstraktion för att vara relevant i sin tid.

I utställningen visas måleri, skulptur, teckningar och grafik ur Göteborgs konstmuseum samling från åren 1945–1970. Utställningen utgår från en forskningsstudie som publiceras i det nionde numret av museets skriftserie Skiascope i samband med vernissagen. Där undersöks vilka föreställningar som knöts till abstraktionen, liksom hur dess ställning i konstlivet förändrades under perioden.
Verk av svenska abstrakta målare som Eddie Figge, Jörgen Fogelqvist, Lennart Rodhe och Ulf Trotzig visas tillsammans med internationella namn som Alexander Calder, Lucio Fontana, Roberto Matta, Louise Nevelson, Antonio Saura, Antoni Tàpies och Mark Tobey. Visuellt slagkraftiga bilder bjuder in betraktaren till ett fördjupat seende och en kritisk reflektion kring vad som är nationellt och internationellt, kulturspecifikt och universellt i konsten.

Abstraktionen utforskas i Skiascope 9

I analyser av utställningskataloger från tre svenska konstinstitutioner blottläggs vilka föreställningar som knöts till det abstrakta uttrycket. Här framkommer att Göteborgs konstmuseum, Konsthallen Göteborg och Liljevalchs konsthall under femtio- och sextiotalet visade ett stort antal utställningar med modern abstrakt konst från olika delar av världen, något som inte skedde i samma utsträckning på Moderna Museet.

I undersökningen av katalogtexter blottas en spänning mellan det universella och det moderna, det internationella och det nationella, centrum och periferi. Återkommande uttrycks en föreställning om internationalism som utbyte mellan relativt stabila nationella kulturer, vilken skiljer sig från dagens idéer om transkulturalism. Under femtio- och sextiotalet föreställdes moderna konstnärer världen över delta i konstens internationella utveckling med sina egna varianter av abstrakt konst.

Abstraktionens fortsatta historia

Abstraktionens dominans utmanades under sextiotalet av riktningar som neodada och popkonst, vilka omvärderade modernismens historieskrivning. Abstraktionen ifrågasattes som alltför samhällsfrånvänd. Abstrakt konst skapas alltjämt men dess anspråk har skruvats ner. Abstraktionen är inte längre konstens spjutspets utan ett uttryck bland andra. Likväl är den modernistiska abstraktionen en återkommande referens i dagens konst.

Utställningen uppmärksammar efterkrigstidens abstrakta konst för dess konstnärliga kvaliteter men också för att ge perspektiv på vår egen tid och dess i många avseenden annorlunda konstsyn. Efterkrigstidens närmast utopiska tilltro till modernismens universellt giltiga abstrakt språk står i bjärt kontrast till dagens mer relativistiska syn på konstnärlig kvalitet.

Skiascope 9

Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst

Den 13 juni öppnar utställningen Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst på Göteborgs konstmuseum.

I samband med utställningen ges min bok Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst ut som nummer 9 i Göteborgs konstmuseums skriftserie Skiascope.

http://goteborgskonstmuseum.se/det-universella-spraket/

Kärv spansk modernism, stringent konkretism, expressivt Cobra-måleri och Lucio Fontanas snittade duk. Med den forskningsbaserade utställningen Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst undersöks efterkrigstidens abstrakta måleri med utgångspunkt i museets samling. Visuellt slagkraftiga bilder bjuder in till ett fördjupat seende och en kritisk reflektion kring vad som är nationellt och internationellt, kulturspecifikt och universellt i konsten.

Under decennierna efter andra världskriget dominerade abstraktionen det internationella konstlivet. Abstrakt var synonymt med modern, men abstraktionen betraktades också som ett universellt språk som renodlat konstens egentliga innehåll, som föreställdes bestå av färg- och formrelationer. Även om olika stilar och konstsyn debatterades, rådde det samsyn om att 1900-talets konst måste visa prov på abstraktion för att vara relevant i sin tid.

I utställningen visas måleri, skulptur, teckningar och grafik ur Göteborgs konstmuseum samling från åren 1945–1970. Utställningen utgår från en forskningsstudie som publiceras i det nionde numret av museets skriftserie Skiascope i samband med vernissagen. Där undersöks vilka föreställningar som knöts till abstraktionen, liksom hur dess ställning i konstlivet förändrades under perioden.

Verk av svenska abstrakta målare som Eddie Figge, Jörgen Fogelqvist, Lennart Rodhe och Ulf Trotzig visas tillsammans med internationella namn som Alexander Calder, Lucio Fontana, Roberto Matta, Louise Nevelson, Antonio Saura, Antoni Tàpies och Mark Tobey. Visuellt slagkraftiga bilder bjuder in betraktaren till ett fördjupat seende och en kritisk reflektion kring vad som är nationellt och internationellt, kulturspecifikt och universellt i konsten.

San Lorenzo, Viterbo, akvareller 2018

Ett minne från Italien. Hösten 2005 deltog jag i den konsthistoriska kursen på Svenska institutet i Rom. Under kursen besökte vi många historiska platser. En kväll kom vi till den vackra San Lorenzo i Viterbo, basilikan med sin kampanil, upplyst av den sjunkande solen. Platsen och ljuset gjorde ett starkt intryck på mig och jag har försökt återvända till den i en rad akvareller. Försök att beskriva stämningen och ljuset. Skymningens gradvisa förskjutning av skuggorna. Den uråldriga kyrkan, en plats laddad med historia.

Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst

NY BOK OM ABSTRAKT KONST

Den 13 juni utkommer min bok ”Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst” Skiascope 9). Boken är resultatet av en forskningsstudie där jag jämfört utställningshistoriken vid Göteborgs konstmuseum, Konsthallen Göteborg, Moderna Museet och Liljevalchs konsthall under perioden 1945-1970 med inriktning mot den abstrakt kons
tens plats i utställningsprogrammet. Studien inriktas särskilt mot vilka värden och föreställningar som knyts till den abstrakta konsten i katalogtexter. Boken ges ut i samband med en utställning på Göteborgs konstmuseum med verk ur samlingen, som jag är curator för tillsammans med intendent Per Dahlström.

Kärv spansk modernism, stringent konkretism, expressivt Cobra-måleri och Lucio Fontanas snittade duk. I en forskningsbaserad utställning undersöks den sena modernismen med utgångspunkt i museets sällan visade samling av abstrakt konst.

Under decennierna efter andra världskriget dominerade abstraktionen det internationella konstlivet. Abstrakt var synonymt med modern, men abstraktionen betraktades också som ett universellt språk som renodlat konstens egentliga innehåll, som föreställdes bestå av färg- och formrelationer. Även om olika stilar och konstsyn debatterades, rådde det samsyn om att 1900-talets konst måste visa prov på abstraktion för att vara relevant i sin tid.

I utställningen Det universella språket. Efterkrigstidens abstrakta konst visas måleri, skulptur, teckningar och grafik ur Göteborgs konstmuseum samling från åren 1945–1970. Utställningen utgår från en forskningsstudie som publiceras i det nionde numret av museets skriftserie Skiascope i samband med vernissagen. Där undersöks vilka föreställningar som knöts till abstraktionen, liksom hur dess ställning i konstlivet förändrades under perioden.

Verk av svenska abstrakta målare som Eddie Figge, Jörgen Fogelqvist, Lennart Rodhe och Ulf Trotzig visas tillsammans med internationella namn som Alexander Calder, Lucio Fontana, Roberto Matta, Louise Nevelson, Antonio Saura, Antoni Tàpies och Mark Tobey. Visuellt slagkraftiga bilder bjuder in betraktaren till ett fördjupat seende och en kritisk reflektion kring vad som är nationellt och internationellt, kulturspecifikt och universellt i konsten.

Läs om utställningen här